Hormoslyr

ultfgyiktdfyiktftuof

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Öka förståelsen genom att läsa!


Det är mycket som hänt, sedan vi sist skrev, både nära oss, i Sverige och på det internationella planet.

Internationellt är nog det som är mest omtumlande med en ny president i det land som många av svenskar sett upp till och för många varit den ”amerikanska drömmen”.
En dröm som vi tycker har fått sig en rejäl törn i och med det oväntade utfall som det amerikanska valet fick när Donald Trump valdes till att leda en av världens stormakter.

Inhemskt är det som vanligt ett politiskt käbbel om ditten och datten. Efter många års diskuterande, sju eller åtta år har man hållit på, så enades man till slut om ett dokument som skall kallas ”Livsmedelsstrategi”. En strategi där det allra mesta verkar vara hämtat från 1947. Tala om framsynthet!?
Verkar som politikerna var mera framsynta för sjuttio år sedan än de är idag.

Sedan vi senast skrev ett inlägg här har vi bland annat åter tagit oss ner till vår favoritplats, Barbados.
Det är helt otroligt skönt med sol och värme och framför allt att här kan vi leva utan Tv och radio. Även om vi har dubbla uppsättningar av båda, har vi inte känt behovet att försöka kolla eller lyssna en enda gång.
Vi har tillgång till WiFi och på så vis kan hålla oss informerade i stora drag om vad som händer hemma.

Därmed får vi gott om tid att läsa böcker som vi av någon anledning inte har tid med hemma.
Efter att ha läst ”Oljans pris” av Bengt Nilsson, ”Trädgården jorden, från fångstsamhälle till global kapitalism och därefter”, ”Den stora ätstörningen, maten makten och miljön” av Gunnar Rundgren. Dessutom har vi med stort intresse läst Naomi Kleins ”No logo” och ”Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott”.


Det är ganska omfattande läsning, mer än tvåtusen sidor, men oerhört intressanta.
Det är egentligen en rekapitulation av vad som har skett under vår yrkesverksamma tid om vi bortser från Gunnar Rundgren`s, Trädgården jorden. Den boken gör att man får en bakgrundsbild och förståelse för de konflikter vi ser idag och hur långt tillbaka de har sina rötter.
De övriga böckerna är en beskrivning av vad vi också varit en del av. Kanske inte för att vi medvetet deltagit i det som hänt men ändå spelat med.
När man läser alla dessa böcker och sidor, som inte är påhitt utan alla  refererar till  vetenskapligt belagda  fakta och andra referenser, väcker det tankar hos oss. Hur lurade har och är vi egentligen?
Av vem och varför?

Eftersom vi båda är födda i början av 40-talet när andra världskriget rasade som mest var den stora frågan för många människor i världen och även i Sverige att kunna skaffa mat och andra förnödenheter. Saker som gjorde livet lättare att leva.
Vi är fortfarande många som lever och har minnen och upplevelser från efterkrigstiden och fram till nu.

Visst har inkomsterna och tillgången på konsumtionsvaror ökat enormt. Vi är många som lever gott och som det ser ut har en mycket hög levnadsstandard. Vi kan konsumera snart sagt allt vi vill.

Den här stora konsumtionen som fortfarande ökar stadigt, har dock ett mycket högt pris
eftersom den har varit och är mycket resurskrävande och mycket ojämnt fördelad.
En stor del av planetens naturtillgångar har skövlats och skövlas fortfarande i rasande fart. Den biologiska mångfalden har minskat och många arter har försvunnit. Hotas och håller på att försvinna!

Efter att ha läst alla de ovan nämnda böckerna förstår vi mer och mer varför det ser ut som det gör i Sverige men också globalt. Det är de ekonomiska systemen som är förhärskande i världen som skapar den oreda som existerar och accelererar. Politikerna i de flesta länder har inte kontroll på eller kanske brister i förmåga för att kontrollera hur de stora multinationella företagen jobbar.
Företagen har blivit så stora att deras ekonomi idag, kan vara , mycket större än hela länders. Det gör att många stater är bakbundna och det är företagen som styr politikernas handlanden.
I en del Afrikanska stater spelar de stora oljebolagen en stor roll. Där finns det en mängd olika folk och klaner som strider mot varandra och det är svårt att förstå och få en klar bild av vad som händer. Avsaknaden av stabila demokratier gör att läget i många länder där är oerhört labilt och klanbildningar håller befolkningen i ständig skräck.

Bengt Nilsson som rest i Afrika sedan slutet på 60-talet, till stor del för SVT`s räkning, ger en mycket intressant bild av hur spelet går till när pengar kommer in i bilden. I stater med otydliga politiska strukturer där det från dag till dag kan vara helt olika grupper som för tillfället tar hand om de medel som de internationella oljebolagen investerar En sak verkar dock säker och det är att den absolut största delen av det investerade kapitalet kommer ett fåtal av befolkningen till godo.

Afrika är den kontinent, av alla, som har de största outnyttjade naturtillgångarna på vår planet. Det har gjort att många länder vill vara med och försöka nästla sig in och få del av den kaka som sinar på övriga kontinenter. Ett av de länder som gör de största investeringarna där är Kina.

Gunnar Rundgren ger i sina böcker en mycket detaljerad och intressant inblick i hur utvecklingen av lantbruket varit, i boken ”Från fångstsamhälle till kapitalism och där efter” beskriver han hur mycket av dagens jordbrukspolitiska skeenden ligger djupt rotade långt bak i tiden. Man förstår att Turkiet och det Osmanska riket, även om det var länge sedan det existerade, fortfarande betyder mycket när det gäller jordbruk och handeln med livsmedel.
Likaså att de forna kolonialmakterna fortfarande spelar en stor roll när det gäller jordbrukets utveckling i världen. Återkommer senare till den senaste boken ”Den stora ätstörningen, makten, maten och miljön”.

Efter att ha läst de här tre böckerna av Bengt Nilsson och Gunnar Rundgren och sedan ge sig i kast med Naomi Klein och hennes ”No Logo” och ”Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott”, är det inte svårt att förstå varför det ser ut som det gör i världen. Det är en mycket målmedveten strategi som ligger bakom den här utvecklingen.
Den som såg stora möjligheter i den fria marknadskapitalismen och betecknas som nestor i det här sammanhanget, är Milton Friedman. Man kan väl säga att hans tes var att ”Kriser och katastrofer” banar vägen för frihandel som i sin tur banar vägen för globalisering.
Friedman fick Nobelpris för sina teser. Det är detta vi idag kallar för frihandel och som hyllas av de flesta ekonomer och politiker idag. Friedmans teser är det som ligger bakom det mesta av det som händer i världen idag när det gäller frihandel. Krig och naturkatastrofer är den ”bästa” drivkraften för den här typen av ekonomi, som hyllas av Chicagoskolans ideologi. Friedman såg sin rörelse som ett försök att befria marknaden från staten.

Krig bryter ner gällande maktstrukturer, skola, sjukvård, mm. Allt privatiseras, se hur man gjorde i Iraq efter att USA ansåg sig ha ”vunnit” kriget. Iraq var det land som i Mellanöstern hade den bäst fungerande samhällsbyggnaden. En stenhård diktatur men med bra sjukvård med välutbildade läkare och övrig personal, ett väl fungerande skolsystem även på universitetsnivå. Efter att USA såg sig som segrare avskedades alla statligt anställda. Till och med alla i Iraqiska armén avskedades och de anställda fick ta hem vapen och annan utrustning. Tala om att duka ett bord för terrorister, IS.
Iraq är bara ett exempel där det har skett. Liknande saker har skett i Argentina på 1970-talet, Chile när Allende krossades, i Malaysia och i Indonesien och i samband med kommunismens fall i Polen och när Sovjetunionen kollapsade. I mindre format när orkanen Catharina drabbade New Orleans.
Allt det här som hänt anses vara ”motor” och drivande i den ekonomi som är förhärskande på vår planet idag.
Ett citat från boken Chockdoktrinen:” Anhängarna av chockdoktrinen är övertygade om att bara en stor kris – en översvämning, ett krig, en terroristattack – kan ge dem ett stort oskrivet blad som de kan börja arbeta med. Det är i dessa ögonblick, när vi fortfarande är uppgivna av chocken och uppryckta från våra hem, som dessa verklighetskonstnärer kan skrida till verket och påbörja sitt arbete med att omforma världen”, slut citat.
I alla länder där detta skett har det vuxit fram en mäktig härskande allians av ett fåtal storföretag och en klass av i allmänhet välbemedlade politiker, även om gränserna mellan de två grupperna varit suddiga och ständigt skiftande. Det här är bara en liten krusning av vad som finns att hämta ur Naomi Kleins ”Chockdoktrinen”.

”No Logo” beskriver mer hur de stora multinationella företagen bygger sina varumärken. Starka varumärken kan hänsynslöst ta över allt. Alltifrån försäljning i cafeterior på skolor och universitet i många länder, till hur man på ett hänsynslöst sätt behandlar de som tillverkar deras produkter. Mycket av tillverkningen sker under slavliknande förhållanden och av barnarbetare.
De säger sig ha uppförandekoder men de är sällan översatta till det språk som talas i landet där tillverkningen sker. Dessutom har företagen ibland en ”större” ekonomi än landet där de har sin tillverkning och på så sätt kan de agera efter eget tycke.

Globalisering?
I vår värld såg vi ,eller trodde oss se, att den skulle föra människor närmare varandra över gränserna och att många skulle få nytta av det. Fler skulle få ett bättre liv. I viss mån har det kanske skett men den mänskliga girigheten tycks fortfarande starkare än solidaritetstanken.

Globalisering med en fri marknadsekonomi gynnar och göder redan stora och rika multinationella företag. Företag som idag har en starkare ekonomi än många stater. Värst är det i stater där de stora multinationella företagen har största delen av sin tillverkning och där det verkligen behövs en social upprustning/utveckling. I stället hålls utvecklingen för arbetarklassen tillbaka på ett cyniskt sätt.
Allt detta för att vi, i iländerna, skall ha tillgång till och skall kunna köpa en massa saker och prylar av många olika slag, saker vi egentligen inte behöver utan skulle klara oss utan.

Det här sker hela tiden, där människorna har det som svårast och är som fattigast. Företagen tar över industrier och flyttar tillverkningen till dessa låglöneländer för att öka lönsamheten. Börjar de anställda i de länder där de verkar ställa för stora krav flyttar de sin tillverkning till en annan region där de kan pressa de anställda för att vinsterna skall tillfredsställa den så kallade marknaden, börsen.

Därför har tillverkningen av textilier, bilar och mängder av tekniska komponenter flyttats till låglöneländer i framförallt Asien, (Kina, Malaysia, Indonesien m.fl.)
De stora globala företagen kan pressa regeringarna där och sysselsätta hundratusentals, framförallt unga kvinnor under slavliknande avtal. I värsta fall är det snudd på lika illa som när vi för några hundra år sedan transporterade slavar från Afrika till olika länder. Enda skillnaden är att vi idag borde ha en bättre förståelse i hur vi skall behandla våra medmänniskor.

De stora klyftor som finns i samhället idag kommer aldrig att minska så länge den här ordningen är förhärskande.
Företagen har mycket skickliga jurister som ser till att de inte betalar den skatt som måste komma hela samhället till del. Det är i stället medelklassen och låginkomsttagarna som inte har möjligt att skatteplanera som skall se till att hålla viktiga samhällsfunktioner igång. Skola, vård, omsorg om äldre, rättsväsende, kommunikationer, vägnät, mm.

Skall samhället fungera måste alla vara med och betala sin beskärda del om vi skall ha en fungerande ekonomi värd namnet. Sedan kan systemen se olika ut i olika länder och olika delar av världen.

När vi kom till Barbados första gången för trettio år sedan slogs vi av den intensiva odlingen av sockerrör här. Hela ön var som ett hav av sockerrör. Gunnar Rundgren har i sin bok ”Den stora ätstörningen” beskrivit hur mycket den här lilla ön och Karibien, bidragit till Stor Brittanninens snabba ekonomiska utveckling och energiförsörjning genom sin odling av rörsocker.
Idag återstår bara 10 % av den odlingen. Det här beror till stor del på att sockerbetsodlingen inom EU, har varit kraftigt subventionerad, det har gjort sockerrörsodlingen olönsam här.
Det har fått till följd att den mest bördiga åkermarken här idag har tagits ur bruk och bebyggts. Övriga mindre lönsamma åkermarker förbuskas i snabb takt.
Nu har man här en blomstrande turism att överleva på men den dagen den sinar kommer det att bli problem.

Vad har det här med Livsmedelsstrategin att göra undrar ni säkert? Ja vi vet att det kanske kan verka långsökt.
I Sverige har vi under flera år sett hur olika sektorer inom lantbruket pressats av låga priser på det som lantbruket producerar. Det har gällt både för gris- och nötköttsproduktionen, även spannmålsodlingen är i dag helt en del av världsmarknaden. Framförallt är det mjölkproducenterna som fått gå igenom en av de värsta kriserna på länge. Många har tvingats sluta på grund av dålig lönsamhet.
På 1950-talet fanns mer än 250 000 mjölkgårdar i landet. Naturligtvis är det mer än världsmarknaden som gjort att det bara finns 3739 st. kvar i landet, december 2016. En stark teknikutveckling och från samhällets sida en strävan mot en rationalisering. Det fanns under regleringstiden, den tid då riksdagen bestämde ersättning till bönderna, krav på att varje bondes höjda ersättning skulle ske genom att bonden gjorde en rationaliseringsvinst årligen på tre procentenheter. Här är det bara är 10 % av sockerrörsodlingen som återstår.
Det går dock inte att bortse från att det här är ett pris som vi får betala på grund av globaliseringen och den marknadsekonomi som råder. Det finns många fler exempel att läsa om i Gunnar Rundgrens bok, ”Den stora ätstörningen”.

Idag har maten och även en del andra tjänster blivit så dyra att statsmakterna måste ge bidrag för att hålla uppe konsumtionen. Antingen EU stöd till producenten, när det gäller maten. Eller som vi har det i Sverige, rotavdrag, för att löneläget blivit så högt att vi inte har råd att underhålla våra bostäder, när byggnadsarbetarna blivit för dyra att anlita för vanliga löntagare. RUT- avdrag för att vi inte har råd att betala att betala det en lokalvårdare kostar för att klara sina utgifter.

En ny rapport från FN visar att ”Kapitalismen är det största hotet mot Världens befolkning”.
Den bekräftar den utveckling som alla författarna har snuddat vid och relaterat till i de böcker vi läst.

Hur det här skall gå att ändra på kan vi fundera över. När vi var unga var påbudet att vi skulle spara pengar för att ha en ekonomisk säkerhet i framtiden. Idag skall vi tvärtom låna pengar för att kanske investera i något som kan ses som en framtida investering och kanske ge ränta på insatt kapital.

Hela den här situationen som råder i världen är en väldigt bra grogrund för olika terrorgrupper.

Vi tror inte att det inom överskådlig tid kommer att ske någon större förändring av det här utan den instabilitet som råder kommer fortsätta. Samhället och lantbruket kommer att få leva med under överskådlig tid. Den här utvecklingen som varit och fortfarande är gör att i alla fall vi känner oss väldigt desillusionerade. Speciellt eftersom vi som sagt trott på och varit medspelare till utvecklingen.

Tack för att ni orkat läsa !

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lagom långa långkalsonger

”Lagom långa långkalsonger.”

Tiden går rasande fort och snart är det dags att fira Jul igen.
För egen del har jag svårt att känna den stora glädje inför högtiden som jag hade när jag som barn väntade på att den skulle komma.
Vi var sju syskon som alla såg fram emot att det skulle bli Julaftonskväll och tomten skulle göra entré.
Vi var naturligtvis fulla av förväntan vad paketen skulle innehålla. Det här var på fyrtiotalet och med slutet på andra Världskriget bara något år bakåt i tiden.
Det var fortfarande ont om många varor, både att äta, andra bruksvaror och för att inte tala om leksaker.
Ekonomin för familjer och barnfamiljer i synnerhet var ansträngd. För oss barn fanns det på den tiden naturligtvis alltid något som vi önskade.

Förmodligen hade jag sedan flera jular tillbaka önskat mig diverse, för en pojke, trevliga saker. Önskningar som kanske sällan gått i uppfyllelse. För att undvika att bli besviken gällde det att tänka till.
Den här julen berättas det satsade jag på ett säkert kort och önskade mig ett par: ”Lagom långa långkalsonger.”
Det hör till att vi tidigare inte hade annat val än att använda ett så kallat livstycke, och långa obekväma stumpor, under den kalla årstiden.
Eftersom jag var den äldsta av bröderna i familjen så tyckte väl mina föräldrar att jag skulle få kläder som jag inte växte ur för snabbt.

Idag när man frågar ett barn är det många, och även vuxna för den delen, som inte önskar sig något. Många har redan innan jul mer prylar än de behöver, en del säger att pengar kan alltid vara bra att ha.

Visst är det konstigt att det har blivit så här! Att önska sig något är på något vis som att få gå i en dröm om att bli lycklig.
Vi bor i ett välbärgat land, även om det finns mindre bemedlade människor, även här.
När vi inte kan önska oss några mer prylar för att bli lyckligare borde vi kanske stanna upp en stund och se oss omkring. Se hur många av våra medmänniskor på vår planet som får kämpa varje stund för sin överlevnad, för att få tillgång till det allra nödvändigaste, mat och husrum.

Jag får en konstig känsla. Varför, har en del av oss, på vår planet, ett överflöd, som så många andra av våra medmänniskor inte ens kan drömma om.
Mer än en miljard människor, tusen miljoner, har inte tillräckligt med tillgångar så att de kan gå och lägga sig mätta utan får somna hungriga. Ett tusen miljoner är hundra gånger Sveriges befolkning! Svårt att förstå hur många det rör sig om.
Samtidigt är det fler som äter för mycket och kanske inte kan sova av den anledningen.

Jag är ingen ekonom, men har tankar om den rådande marknadskapitalism som är förhärskande i världen.
Ett ekonomiskt system, med marknadsekonomi, som kräver ständig tillväxt, för att fungera verkar ha kommit till vägs ände, enligt mitt sätt att se.

Vi ser hur det ser ut i vårt land.
Här får bankerna ersättning av riksbanken, minusränta, för att låna pengar. För att i sin tur låna ut till diverse marknadsstimulerande åtgärder, detta för att skapa tillväxt i systemet.
När vi var unga och behövde låna pengar till olika investeringar, husbyggnationer, bosättningslån, mm., fanns det alltid en avbetalningsplan med i de olika kalkylerna. Det fanns ingen pardon, de skulle följas till punkt och pricka, annars blev det indrivning med alla problem det skapade.
Det ekonomiska systemet som vi lever i kan inte vara hållbart.
Löneökningarna har gjort att vi idag inte har råd att anlita till exempel hantverkare för att underhålla våra hus och hem. I stället har riksdag och regering infört möjlighet att via skattemedel, rot- och rutavdrag, ge oss ekonomisk hjälp med diverse underhåll.

Detsamma gäller för det som är viktigast för vår överlevnad, maten. Lantbrukarna får inte tillräckligt med ersättning för de produkter de levererar, för att kunna livnära sig på sina gårdar, utan måste få ersättning från skattemedel, EU-bidrag. Detta för att hålla nere kostnaden på vår mat.
Det går alltid att diskutera till vem bidraget går.
Skulle inte bönderna få den ersättningen skulle konsumenterna inte få pengar över och möjlighet att köpa så många andra varor och vise versa.
Varor som vi egentligen inte behöver för vår överlevnad men som behövs för att hålla det ekonomiska marknadssystemet igång.

Det finns aktiebolag som äger skog och anser att skogen avkastar för dåliga vinster. Skogen växer för sakta. Då gäller det att hitta en utväg att få större vinst och genom att sälja skogen till ett nybildat bolag kan man genom bokföringstekniska åtgärder få det bolaget att generera större vinst.
För mig verkar det inte smart, skogen växer inte snabbare för att den ligger i ett annat bolag.
Visst man kan genom att anlägga, så som det sker idag, virkesåkrar där man kan gå in och skörda tidigare men det är ju en form av artificiellt ”skogsbruk”. Där en mycket stor del av den naturliga biologiska mångfalden får ge vika för en ensidig virkesproduktion.
De nationella målen för skogen är både produktion och miljö. Beroende på vem du frågar uppfylls båda!?

Det här ekonomiska systemet gör att den ”naturliga” biologiska mångfalden får mycket svårt att hävda sig både i skogs- och kulturlandskapet.
När får vi ett pris på biologisk mångfald?
I stället för att hushålla med naturresurserna ser man bara till tillväxt i kronor och ören.

Det ger oss möjlighet att köpa allt, även det vi egentligen inte behöver, allt för att ekonomihjulet skall snurra allt fortare och ge tillväxt till varje pris, om än bara skenbar.
Att de som arbetar med tillverkningen av alla dessa icke ”behövda” produkter, får så dåliga löner för sina arbetsinsatser att de har svårt att klara uppehället och överleva, tycks inte bekymra det ekonomiska systemet.

Egentligen borde vi alla försöka tänka ett steg till och ägna de miljontals arbetare, varav en stor del är barnabetare, en tanke. Kanske fundera och tänka oss in i deras situation. Skulle vi vara beredda att byta med dem?
Jag tror mig veta att de flesta av oss säger att vi inte kan påverka deras situation. Det spelar ingen roll vad jag gör.
Vad var och en av oss gör är av stor betydelse för människor i fattiga länder. Ju mer vi konsumerar ju mer tär vi på de gemensamma resurser på jorden som tillhör oss alla.

Jag tror inte att det är många, om ens någon i den yngre generationen, som önskar sig, ”Lagom långa långkalsonger”, som julklapp julen 2016.

Varför skulle den det? Det säger mer om oss, den äldre generationen, än om barnen. Vem visar barnen vägen? Vi gör det genom vårt sätt att göra och vara!

God Jul

Anders Munters

Vet programledaren Anders Lundin ens vad en kulturstubbe är?

Vet programledaren Anders Lundin ens vad en kulturstubbe är? Frågar Lena Ek efter programmet Mitt i Naturen 2016-12-01.

Programmet handlade om utrotnings hotade arter i Borneos regnskogar och i Sveriges skogar. Orangutangen bl.a. , på grund av palmoljeodling. I Svenskt modernt skogsbruk där bland andra kungsörnen har svårt att hitta boplatser då gamla kraftiga träd försvinner.

För skogsfolket i Sverige är dessa fakta svåra att ta. Lena Ek har skrivit en debattartikel med många ”likes” från skogs och markägare.

Min reflektion efter denna debattartikel/opinion i SVT nyheter handlar inte om att kritisera Lena Ek utan fenomenet att skjuta pianisten när inte melodin faller i smaken!

Detta är en metod som är vanlig i de gröna näringarna! Låt mig förklara hur jag menar.

I över femtio år har jag levt och verkat på landsbygden. Började med att gifta mig med en blivande bonde, köpte två får som var början till fårbesättning med hundratalet modertackor. Vi försökte leva på ull, kött och skinn från dessa. Det gick så där, tiden var mitten på sextiotalet, så livsstilskraven var inte höga. Ingen bil men egen fast telefon och tvättmaskin! Början på sjuttiotalet byggde vi ladugård och köpte mjölkkor. I det livet ingår också att man tillhör och är delägare i många föreningar, alltifrån mejeri till slakteri- och semin förening, Skogsägarförening och LRF.

Många gånger har lantbrukarna sagt:” Dom” borde betala bättre till oss som jobbar så mycket! ”Dom” är i detta fall alla, från tidigare statligt reglerade mjölkpriser till numera handelskedjor och konsumenter. Om ”dom” inte ens vet vad en kulturstubbe är hur kan man tro att ”nån” vill betala extra för det? Följdfrågor, varför vet ”dom” inte vad en kulturstubbe är?” Vem” har inte talat om det? ”Vem” skulle ha talat om det?

I mitt mycket tidigare liv som format mig, och som formar de flesta, började i staden. Min mormor och morfar bodde i Stockholm, där jag och min syster också är födda. Vår farmor och farfar bodde i Stråssa, en liten gruvort i Bergslagen. I Arboga och Kopparberg växte vi upp och gick i skolan. Vi sjöng mycket min syster och jag, pappa spelade gitarr. En låt gick så här: ” Jag är torpare jag och jag har det så bra, jag ligger på soffa för så ska det va, å gräset de växer och rågen den gror o mor ho mal kaffe o grisen blir stor”! Det var en mycket populär låt, som jag i dag tycker är sådär, med tanke på min utökade kunskap om lantbruket. Gunde Johansson hette sångaren och författaren. Han tillhör mina favoriter även i dag men med andra låtar!

Min kontakt med lantbruk var som synes, inte så stor och i den jag hade, ingick inte mycket kunskap om bondelivet! Efter realexamen skulle jag gå vidare i yrkesutbildning. Skulle du som kvinna då, söka till lärar- eller sjuksköterskeskola måste du ha ”huslig utbildning” först. Jag sökte till Snöå Lanthushållsskola. I den utbildningen ingick ladugårdsskötsel! Med respekt lärde dom mig skillnad på hö och halm vilket jag klart talade om att jag inte visste!

Vad har nu detta med Lena Ek att göra? Jo efter den lektionen i ladugården har jag förstått att du inte kan förvänta dig, som skogs- lantbrukare eller i och för sig, vilket yrke som helst, att alla ska veta vad du gör om du inte talar om det!
Man kan inte komma i efterhand och klaga på andra! Visst är det svårt att i media bruset få ut positiva budskap. Lär av dom som kan och som får flyt, stå inte och gnäll i ett hörn och framförallt skjut inte pianisten!

Upphör musiken blir det alldeles tyst och det vill vi väl inte?

Kulturstubbe, den som kallas högstubbe, lämnas vid slutavverkning tillsammans med några träd. Ett avsågat träd några meter högt, så mycket kultur vet jag inte om det finns i det, ingen död ved i alla fall.

Ser fram emot argument varför vi tycker att Orangutangen ska få leva men exempelvis Kungsörnen inte ska ges samma möjlighet. Har vi sämre ekonomi här än på Borneo?

För det handlar givetvis om pengar och ekosystemtjänster är inte prissatta!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tankar om kemikalieanvändning i jordbruket.

Hur miljövänligt är egentligen det svenska konventionella jordbruket?


Det är en fråga som har förföljt oss en längre tid och som vi inte kan sluta att förvånas över.
Det har aldrig sprutats fler hektardoser kemiska bekämpningsmedel över de svenska åkrarna och den mat produktion som odlas där.
Egentligen borde det finnas en form av varudeklaration på det som sker under vegetationsperioden, för att medborgarna skall få reda på vad som växterna och den omgivande naturen utsätts för.
Här kommer en lång redogörelse/sammanställning som är hämtad till största delen från Kemikalieinspektionens årliga sammanställning av användningen av bekämpningsmedel i Sverige, 2015.

I många artiklar, framför allt i lantbrukspressen, och även på många inlägg på Facebook talas och skrivs det om det miljövänliga svenska konventionella jordbruket.
Det är mycket märkligt att de som påstår det har så dålig kontroll på hur det egentligen är.

”Antal hektardoser inom jordbruket fortsätter att öka 2015

Det beräknade antalet sålda hektardoser av kemiska växtskyddsmedel till jordbruket uppgick 2015 till drygt 5,9 miljoner hektardoser. Jämfört med 2014 var det en ökning med knappt 15 %. Jämfört med genomsnittet för de fem närmast föregående åren är det en ökning med drygt 31 %.
För mer statistik om hektardoser hänvisas till rapport M131SM 1501 ”Växtskyddsmedel i Jordbruket 2015” som finns att ladda ner på Statistiska centralbyråns och Kemikalieinspektionens hemsidor (
www.scb.se, www.kemi.se).”

Det här står att läsa och är hämtat direkt från den sammanställning som kom för några veckor sedan från Kemikalieinspektionen. Där går det att följa hur utvecklingen har sett ut sedan 1992 och delvis också ändå längre tillbaka.

”Antal hektardoser beräknas som summan av för varje preparat beräknad kvot mellan såld mängd och rekommenderad dos, kg per hektar (ha) eller liter per ha.
I hektardos-
beräkningarna ingår betningsmedel".
Så förklarar Kemikalieinspektionen hur man räknar ut hektardoser.     

En hektardos är alltså helt enkelt tillverkarens rekommenderade normaldos för behandling av ett hektar.                  

Visserligen har försäljningen av verksam kemisk substans i bekämpningsmedlen i jordbrukssektorn minskat från högsta nivån på åttiotalet, nästan 5 000 ton till dagens nivå 1 719 ton.
Antalet hektardoser har däremot aldrig varit högre än 2015 då det såldes och får man förmoda även spridits hela 5,9 miljoner doser.
 

Vi hade totalt i riket 3 039 900 ha jordbruksmark 2015.

  • Åkermarken var enligt statistiken2 590 053 ha

  • varav spannmål 1 034 200 ha

  • slåttervall och grönfoder 1 172 200 ha

  • betesmark och slåtteräng 449 843 ha

  • mat- och stärkelsepotatis odlades på 23 109 ha

  • sockerbetor på 19 447 ha

  • rybs och raps 94 525 ha
    Så ser det ut för de största grupperna av grödor, det finns några fler grödor som odlas i mindre omfattning.

Utav den här arealen så odlas, eller är under omställning, till ekologisk odling 519 204 ha, 17,1 % av all jordbruksmark.
Den är fördelat på

  • slåtter- och betesvall (på åker), samt grönfoder, majs och frövall 238 388 ha

  • ekologisk spannmål 89 913 ha

  • baljväxter (ärtor, bönor) 11 476 ha

  • oljeväxter (raps, ryps) 4 588 ha

  • ekopotatis på 1 232 ha


Dessutom var det betesmark och slåtteräng på 106 720 ha som var ekologisk.
Det här är mycket siffror, arealer och olika grödor.

Vi har alltså totalt om man rundar av lite 3 miljoner hektar jordbruksmark och av det är det 2,5 miljoner som är som det heter på fackspråk under plog, dvs. går att plöja. De andra 0,5 miljoner hektar är permanenta marker som inte plöjs, utan de allra flesta används till betande djur.
Utav de 2,5 miljoner hektar utgörs alltså 0,5 miljoner hektar av åkerareal som är omställd och odlas ekologiskt.
Om vi tar bort den arealen så då återstår 2 miljoner hektar

Av Kemikalieinspektionens sammanställning framgår att Sveriges bönder köpt kemiska bekämpningsmedel som räcker spruta över 5,9 miljoner hektar.
Enkel matematik säger att det räcker till att bekämpa de 2 miljoner hektar nästan tre gånger.
Nu är det ju så att av de ca 2 miljoner hektar som återstår är ca 0,9 miljoner hektar slåttervall och grönfoder. Efter EU-inträdet så blev det i praktiken inte möjligt att använda bekämpningsmedel i vallodling.
Om brukaren skulle vara berättigad till arealstöd till vallodlingen fick man inte använda kemisk bekämpning i liggande vall. Det är endast tillåtet vid vallbrott, dvs. när man bryter vallen och använder bekämpningsmedel, glyfosat (Roundup) som är ett totalbekämpningsmedel, dvs. det avdödar all växtlighet, i stället för att plöja eller fräsa sönder grässvålen.

Ogräsmedel, verksam substans, totalt i jordbruket är 1 277 ton och där är Glyfosat (ingår i Roundup bl.a.) den största verksamma substansen, 682,8 ton och finns i 44 olika kemiska bekämpningsmedel/ produkter.
Näst störst är MCPA med 103,6 ton finns i 5 olika produkter:
Därefter kommer Alkoferin med 39,0 ton i 1 produkt.
Ättiksyra förekommer med 306,5 ton i 10 olika produkter.

Bland svampbekämpningsmedel är Promamokarb störst med 70,6 ton i 3 produkter följt av Propikonazol med 27,4 ton i 48 produkter.
Utöver alla här nämnda ämnen, finns fler kemikalier som ingår i andra bekämpningsmedel.
I ett 75-tal produkter anser tillverkande företag sig inte kunna offentliggöra uppgifter om hur stora mängder verksam substans som ingår.

Hur kan det påstås att det konventionella svenska jordbruket är på väg åt rätt håll när antalet hektardoser ökat med 31 % de senaste fem åren.
Även om preparatens verksamma substans inte ökar i vikt så räcker en försåld hektardos fortfarande till att verka, avdöda oönskade växter, svampar och insekter på en hektar.
Vi har försökt att få reda på eller hitta statistik på var i vårt land de olika preparaten sprids och om det finns någon som kan redovisa det. Tyvärr har vi inte  lyckats att hitta någon som är verksam i någon till lantbruket närstående myndighet som kan svara på våra frågor.
Det svar vi får är att tyvärr så finns det ingen sådan statistik.
Den sista sammanställningen på det gjordes av SCB 2010. En ny undersökning planeras enligt uppgift från SJV år 2017. Tyvärr är det inte någon helt tillförlitlig statistik då den till stor del bygger på intervjuer och därför kan det finnas brister i den.

Den jordbruksgröda där det används mest kemiska bekämpningsmedel är utan tvekan i potatisodlingen som idag odlas på mindre än 1 % av den totala åkermarken.
Trots det så används i den grödan den stor procentuell andel av kemiska bekämpningsmedel av framförallt svampbekämpningsmedel mot bladmögel. År 2014 uppskattades att 15 % av svampmedelen användes där, förmodligen är den siffran i underkant.

Det stora problemet med de giftiga kemiska bekämpningsmedlen (men ändå godkända av Kemikalieinspektionen) är att ingen egentligen vet var de sprids. Det enda som är någorlunda säkert är att vi vet hur många rekommenderade hektardoser som lantbruksföretagen köpt. Det är alltså enligt den sammanställning som Kemi gjort och att 5,9 miljoner hektardoser som är inköpta av lantbruket att användas år 2015.
Var och när och lantbruket använt de införskaffade kemikalierna är det inte helt enkelt att få reda på.

Det är kommunerna som har tillsyn och skall kontrollera sprutjournaler och påtala om någon bekämpning inte utförts på rätt sätt. Det är säkert många kommuner som gör sitt jobb och sköter det bra.
Jag vet också att det finns kommuner som inte uppfyller sitt åtagande, kanske för att det inte finns tillräckligt med personal på miljökontoret, och därmed inte har möjlighet att uppfylla den kontroll som riksdagen har bestämt.

De myndigheter som jag haft kontakt med bekräftar att det är egentligen ingen som vet var bekämpningsmedlen spridits. Inte heller hur många doser som spridits vid varje tillfälle.
Det finns nämligen ingen begränsning på hur många doser som får spridas av varje medel och hur många gånger i samma gröda varje växtodlingssäsong.

I vårt grannland Danmark har man tydligen mycket mer rigorösa bestämmelser vad gäller spridning av bekämpningsmedel.
En ny lagstiftning där kräver digital inrapportering från i stort sett alla lantbruk.
Systemet är ännu inte infört till hundra procent men inom ett par år kommer de att ha faktiska sprutjournaldata som underlag för statistiken.


Mer detaljer om framförallt den svenska statistiken (men även lite om den dansk och europeisk i övrigt) finns i en sammanställning som Peter Einarsson gjorde åt Naturskyddsföreningen hösten 2015:
http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/kemiska_bekampningsmedel_hi_diag_20150118.pdf

Vi tror att det skulle vara bra och välgörande om konsumenter och intresserade kunde få en inblick i vad som händer i jordbrukslandskapet under vegetationsperioden.
Tror också att det skulle vara nyttigt för lantbruksnäringen om man ”vågade” vara tydlig och berätta vad som egentligen sker.
Nu försöker man att ”försköna” och berättar i vaga ordalag om det miljövänliga konventionella jordbruket.
Däremot sägs det ingenting om att det sprids 5,9 miljoner hektardoser kemiska bekämpningsmedel över mindre än 2 miljoner hektar åker
.

Hur miljövänligt är det egentligen?

Det finns många miljögifter i vår omgivning som vi drabbas av. Det vi skrivit om här kan vi alla påverka.
Du som läst och kommit ända hit, beundransvärt och nu ligger kanske förvirringen på en högre nivå!
Vi tackar dig!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg