I nummer 41 av tidningen Land Lantbruk (LL) står att läsa att ”Bonden är miljöbov i svensk skolbok”.
Upprinnelsen är ett avsnitt i en lärobok ”Geografi 6 elevbok (Sol 3000) Natur & Kultur, sida 48. Där finns två rubriker, Konstgödsling och Giftbesprutning.

Där beskrivs hur jordbruket påverkar miljön genom användning av olika insatsmedel som konstgödning och bekämpningsmedel. Texten säger att det för en bonde i ett modernt jordbruk kan vara svårt att veta exakt hur mycket näring växterna behöver. Risker finns för att för mycket näring kan ge läckage och ge en negativ påverkan till t.ex. vattendrag.

Konstgödsling

Att konstgödsel har en negativ inverkan på miljön om det sprids i för stora givor är en välkänt. Det kräver också mycket fossil energi det tillverkas
Många lantbrukare sprider förmodligen inte mer än vad man tror att växterna tar upp.
Ett problem i sammanhanget är att det är omöjligt att veta hur årsmånsbetingelserna kommer att vara. Inget år är det andra likt, eftersom vädret skiftar hela tiden. Inte minst nu när förändringarna i klimatet tycks slå till allt oftare och vi får stora variationer av t.ex. nederbörd.
Varje år planerar bonden för att skörda en viss mängd och av egen erfarenhet vet vi att man hoppas få en större skörd än föregående år. Detta i princip oavsett vilken gröda det gäller.
Rådgivningen av gödselgivorna till bonden sköts idag till stor de av de företag som levererar konstgödningen. På fackspråk har även den fått en omskrivning till mineralgödsel som klingar lite bättre i konsumtens öron.
En säljare vill av naturliga skäl rekommendera att det skall användas så mycket att skördeutfallet skall bli bättre för alla parter. Då får de sälja mer och bonden kanske får en större skörd. Kanske om alla bitar faller på plats som man kalkylerar med.
Det är inte så ofta det blir på det viset. Många gånger hinner inte grödan ta upp all näring som spridits utan en del kommer att läcka ut till grundvattnet och sedan till vattendrag.

Giftbesprutning
Om spridning av det som lantbruket kallar, ”Växtskyddsmedel”, notera benämningen. I folkmun kallas det för ”giftbesprutning”. Namnet växtskyddsmedel är ett försök att få giftiga kemikalier, som sprutas över de grödor som djuren och vi skall äta, att inte få så dålig klang i dagligt tal.
Vilka växter skyddas? I alla fall inte de som dödas av bekämpningsmedlet!

Att kemiska bekämpningsmedel har en mycket stor negativ inverkan på den biologiska mångfalden inom lantbruket är välkänt.
Både de medel som används mot icke önskvärda ogräs i grödan och medel mot insekter och svampangrepp i grödorna.
Ett medel som av näringen anses som harmlöst, glyfosat, mera känt som RoundUp.  I år har Kemikalieinspektionen tillsammans med SJV och näringen lyckats få till stånd
en dispens att använda glyfosat till att avdöda spannmål för att kunna skörda grödan. Detta på grund av vädret, kyla och regn, har gjort att grödan mognat för långsamt för att bli tröskmogen, på naturlig väg.
Glyfosat har enligt vad kanadensiska undersökningar visat, vara inkörsporten för många svampsjukdomar i efterkommande grödor.
Dessa grödor behöver i sin tur då bekämpas inte bara med kemiska medel mot ogräs utan också kanske med kemiska preparat mot svamp och dessutom kanske med ett annat medel mot insekter.

I artikeln i LL anser länsförbundsordföranden i LRF Dalarna att ”Bonden framställs som miljöbov”. Han påpekar att bonden inte använder för mycket konstgödning eftersom det är en stor utgift för bonden. En väl uträknad ekonomisk optimering för tillförsel av växtnäring är näst intill omöjlig att göra förrän efter det att skörden är bärgad. Detta oavsett om odlingen är ekologisk eller konventionell. Den allra största delen av jordbruksmarken odlas med monokulturer och då blir det i många fall läckage av växtnäring. Att kvävet i konstgödsel är mera lättlösligt än i stallgödsel är också välkänt.
Visst är dagens utrustning för spridning av både konstgödsel och även stallgödsel mycket sofistikerad med utrustning för att sprida önskade gödselgivor. Men som sagt årsmånvariationerna rår den inte på.

Att inte se jordbruket som en miljöbelastning är lika fel som att inte se hur det kan bidra till att bevara och gynna den biologiska mångfalden.
Negativ inverkan på miljön har jordbruket då kemiska och giftiga insatsmedel används för att döda andra växter, svampar och insekter än den gröda bonden sått. Likaså när för mycket konstgödsel tillförts.
Det kan också ske i ekologisk odling men där har bonden i de allra flesta fall inte tillgång till lika mycket t.ex. stallgödsel eftersom det i den odlingsformen skall finnas ett samband emellan djurantal och spridningsareal.

Att ordföranden i LRF Dalarna, tycker att texten, i läroböckerna för eleverna årskurs 6-9,är både oseriös och tendentiös, är mycket märkligt.
Läroboken beskriver bara hur det kan se ut, att risk finns för påverkan i vattendrag vid näringsläckage med igenväxning och algblomning m.m.


Att den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet minskat kraftigt på grund av kemikalieanvändningen i jordbruket sedan mitten på 1950-talet kan ingen förneka.
Det gäller både fåglar, insekter och olika arter av växter.
Till och med Statens Jordbruksverk (SJV) har insett det och vill att det numera skall anläggas ytor i åkerfälten där det inte skall sprutas utan olika kryp och insekter och pollinerare kan få en fristad.

Om LRF och bönderna ägnar mer tid och kunskap åt att förändra sig själva istället för att lägga energi på att försöka förändra alla andra skulle det vara mycket lättare att få förståelse hos konsumenterna för det svenska lantbruket.
Då kanske att stämpeln som miljöbov skulle kunna försvinna?