Att inte befinna sig på hemmaplan ger blandade känslor. Speciellt när det verkar som att Europa och dess närområde i Mellan östern ser ut att brinna. Förfärliga händelser ut spelas i Paris och i Syrien, där avskyvärda terrorhandlingar äger rum.

Att få ha lyxen att vara i en del av världen där det bara knapphändigt går att följa allt som händer i Sveriges närhet känns overkligt.
Vi befinner oss sedan en dryg vecka nere i Karibien på Barbados. Det finns knappast några artiklar i tidningarna här att läsa om de flyktingproblem som finns i Europa.
Igår fanns en kortfattad artikel om det som hänt i Paris.
Människor här vet om problemen men tydligen gör det stora avståndet från händelsernas centrum att de liksom inte når ända hit.
Man kan ibland känna lika när man befinner sig hemmavid och det händer saker och tragedier långt bort. På något vis spelar avstånd en viss roll till vilket engagemang man känner till det som sker.

Barbados är en liten ö i Karibien, ungefär av samma storlek som vår kommun Vansbro. Skillnaden är dock mycket stor vad det gäller befolkningsantal. Här bor och samsas mer än 286 000 människor på samma yta som vi i Vansbro är 6 700 invånare. Dessutom gästas ön av cirka 300 000 turister årligen.
Det är ändå inte trångt här även om människor bor tätt, det är ett av världens mest tätbefolkade länder.
Barbados räknas fortfarande som ett uland men är på väg uppåt i rankingen. I internationell statistik ligger man på ungefär någonstans på plats 147 till 150 när det gäller rankingen beroende på vem som gjort den, brutto BNP, internationella valutafonden eller världsbanken.
Medelinkomsten ligger omkring 25 000 Bds, (Barbados dollar) är fast knuten till Usd. Man får 1,98 Bds för en Usd.
Skolorna är många och alla bär skoluniformer, olika färger beroende på skola och grad. Offentlig sjukvård är gratis och har en hög standard. På grund av den ekonomiska nedgången sedan 2008 finns det en diskussion om att införa grundläggande avgifter.
Medborgarna kan registrera sig hos Barbados Association of Retierd Persons INC (BARP). Detta när man fyllt femtio år så får man tillgång till en högre ”pensionärsrabatt” på diverse saker om man söker rabattkort vilket alla är berättigade till men måste söka.
Man ser inga tiggare här som vi ser hemma.
Det är många gästarbetare som kommer hit främst från Guyana och arbetar i de lägst betalda jobben som städare och andra lågkvalificerade arbeten. Vi har träffat flera som trots allt är tacksamma att få komma hit och tjäna ihop pengar för att kunna försörja, oftast en barnrik familj i sitt hemland.

En sak som är mycket iögonfallande och som man inte kan undgå att märka och känna är den stolthet hos människorna här bär på.
De är otroligt vänliga och tillmötesgående och vill verkligen bli sedda. De kommer också ihåg Dig nästa gång ni möts, på gatan eller någon annanstans.

När vi, eller närmare bestämt jag, fick klartecken av läkarna att mitt mantelcellslymfon och mina blodvärden för närvarande ligger på en acceptabel nivå tog vi chansen att återse denna fantastiska ö ännu en gång.
När man går och bär på en obotlig cancer vet man aldrig hur många chanser ödet har i beredskap.

Tiden kommer till oss här på ett mycket mera ändlöst sätt!
Visst det finns mycket att göra här också men på något vis så blir det som om alla krav man har när man är hemma bara inte finns där. Trots att vi är pensionärer så skall det alltid uppfyllas det som står i almanackan.
Här störs vi inte av det ständiga nyhetsbrus och politiska käbbel som existerar i media hemma.

Här kan vi i lugn och få sitta och läsa medhavda böcker som av någon anledning inte blir lästa med samma koncentration hemma.

Vi har just avslutat Anders Ingvarssons och Ann-Helen Meyer von Bremens nyutgivna bok, Makten om Matkassen.
En fantastiskt läsvärd bok!
Den är både intressant och dessutom spännande! Hur nu en bok som handlar om mat kan vara spännande?
Spännande för att vi får läsa om det stora maktspelet om maten som i sin tur ingår i ett spel om världsekonomin!
För alla som älskar mat, det gör bevisligen varje människa, för annars slutar det inte så bra, och för oss som varit matproducenter största delen av vårt yrkesverksamma liv och får läsa om spelet bakom köksregionerna och lantbrukssfären.
För oss och flera av våra före detta bondekollegor är det egentligen en bekräftelse på det vi egentligen inte velat förstå.
Med det menar vi hur dåligt LRF och lantbrukets organisationer varit i sin trendspaning för framtidens lantbruk och matproduktion.
Vi vet och kommer ihåg vilket ramaskri som det så kallade ”På väg programmet” gav upphov till. Det skulle inte få förekomma regler som gjorde att de som inte skötte djuren och odlingen var tvungna att sluta eller få avdrag på sina produkter. Det var inte tal om att ”Kapa Svansen”, alla skulle få vara med oavsett hur på gränsen till misskötsel produktionen var.
Den här boken borde vara obligatorisk läsning för alla förtroendevalda i lantbrukets organisationer. Att tro att alla bönder skall läsa den är väl att ta i, men de som ändå gör det får en positiv kick och en bra självkänsla.

Är du konsument så har boken ett minst lika stort läsvärde då den ger en mycket bra inblick i spelet om maten både inom Sverige men också internationellt.
Den visar på ett monopolspel om vad som mättar våra magar.
Även här på Barbados ser man i, Massy Stores som vår stora och välsorterade matbutik heter här, att det är de jättestora koncernerna som dominerar i hyllorna. Det finns trots allt en avdelning för ”local food production”.
Jag vet att vi, Gunilla och jag, reagerade mycket starkt när vi i början på nittiotalet läste om en av världens största mässor då var en mässa i London för tillsatser i mat. När man läser boken förstår man att den säkert inte är mindre idag.

Ett stort tack till Anders Ingvarsson och Ann-Helen Meyer von Bremen för att på ett mycket professionellt, informativt och klarsynt ger konsumenter och även bönder chansen att förkovra sig i ”Makten om matkassen”

Boken ges ut på bokförlaget Arena, ISBN:978-91-7843-475-6