Efter att ha varit medlemmar i LRF sedan slutet av 60-talet beslutade vi oss nu i vår att avsluta vårt medlemskap.

Vi hade varit aktiva som bönder frånbörjan på 60-talet tills vi med ålderns rätt avslutade vårt lantbruksengagemang genom försäljning av vår fastighet hösten 2012.
Efter att ha varit medlemmar i en organisation i mer än femtio år känns det som det inte är bara att lämna. En förklaring till och tankar varför man lämnar kan vara på sin plats.
Vi har gillat att vara bönder! Att få arbeta med djur och natur är en ynnest som bara en bråkdel av landets innevånare får möjlighet att göra idag.
Vi gillade också att jobba i LRF med framtidsfrågor och marknadsfrågor.

En trevlig kvinna ringde, eftersom vi inte hade betalat avgiften till LRF och sa att de saknade betalningen för vårt medlemskap i LRF.
Vi meddelade att anledningen till att betalning inte skett var att vi inte längre ville vara medlemmar. Hon frågade varför och jag förklarade att vi inte längre kände någon större sympati för LRF organisationen. Vi anser att LRF sedan en lång tid tillbaka fokuserar på fel frågor.
Kvinnan förklarade att LRF främst är en lobbyorganisation och att deras uppgift är att påverka olika beslutsfattare.
Det behövs naturligtvis lobbyarbete för att beslutsfattare skall få en inblick i hur det förhåller sig för näringen.

Det som skrämmer oss är att en organisation som ser det som sin huvudsakliga uppgift att i stort sett bara fokusera på problem, vilket kanske inte alltid tjänar medlemmarnas intressen. Det låter kanske kryptiskt.
En intresseorganisation som LRF skall ha en beredskap för att kunna visa på vad det finns för möjligheter som kan förbättra situationen för medlemmarna.
Tyvärr tycks det som att LRF inte förstått det.

Mat och hur den produceras har under ganska många år nu varit ett aktuellt ämne. Det är hur många matlagningsprogram i media och det har aldrig getts ut så många kokböcker som nu.
Intresset för olika odlingsformer diskuteras livligt och konsumenternas efterfrågan av ekologisk mat har ökat och ökar fortfarande starkt.
Det här verkar det som LRF och lantbruksmedia har försökt att förtränga i det längsta. I stället för att se vilken typ av mat konsumenterna är villiga att köpa så får man intrycket av att böndernas och deras organisationer vill styra vad som skall finnas på marknaden. LRF har länge hållit fast vid uppfattningen att betrakta ekolivsmedel som nischproduktion som en icke varaktig trend.
Konsumenterna har alltid rätt sägs det. De betalar inte mer än de behöver.
Finns det överskott på marknaden av varor så sjunker priset till producenten, oavsett vilken vara det är. Överskott är alltid prispressande i en marknadsekonomi.
Det som då är naturligt är att dra ner på produktionen eller ställa om och producera det som efterfrågas.
När det gäller industriell produktion som bil-, gruv- eller massaindustrin, kan de ganska snabbt välja att dra ner på produktionen när efterfrågan sjunker.
Inom lantbruket är det inte lika enkelt att minska eftersom biologin gör att det är ”trögare” och längre omloppstid i t.ex. växtodling och djurproduktion, eftersom det inte bara är att slå av en strömbrytare. När en kalv fötts tar det ca två år innan det blir en mjölkko om det är ett hondjur och ungefär lika länge innan djuret uppnått slaktmognad om det är ett handjur.
Under hela vår aktiva tid som mjölkproducenter har det producerats mer mjölk när priset till bonden blivit lägre. Detta för att kompensera inkomstbortfallet som det lägre priset medförde. I sin tur skapades då som alla förstår ännu större överskott, vilket gör att priset sjunker ändå mer. Katten på råttan och råttan på repet.

Idag får bonden ca 2,50 kr för en liter konventionell mjölk. Kravmjölken som produceras ekologiskt, utan handelsgödsel och bekämpningsmedel betalas med ca 4 kr/litern Skälet till att ekomjölken betalas mer beror på, att efterfrågan på ekomjölk inte bara i Sverige utan också på en större marknad, har ökat.
Den här ökningen har gått ganska långsamt men accelererat de sista åren.

Som organisation har LRF inte haft förmågan eller velat se den här trenden. ”Ingen spaning, ingen aning”, sa en före detta ordförande för organisationen.
I stället lägger man stor kraft på att försöka hindra myndigheterna att förbjuda bekämpningsmedel som visar sig skapa problem och förgiftar naturen, insekter, mark och vatten. Bekämpningsmedel som till och med kan vara cancerframkallande.


Det sägs att vi har världens renaste jordbruk, så kanske det är också. Visserligen sjunker användningen av den verksamma substansen i bekämpningsmedlen men antalet hektardoser ökar med nästan 20 % de sista fem åren enligt Kemikalieinspektionen. Med hektardos menas den dos av ett bekämpningsmedel som rekommenderas räcka till att bekämpa/bespruta en hektar åker.
Att en mindre dos verksam substans gift räcker till samma areal som en större dos verksamt gift kan man fundera över. Vår tolkning är att de nya preparaten är giftigare eftersom en mindre mängd räcker till att bekämpa lika stor areal/yta.

Vi har sedan mer än trettio år engagerat oss i miljöarbete i främst Naturskyddsföreningen.
Det har gett oss en stor tillfredställelse genom många möten med otaliga positiva människor, som trots pågående klimat - och miljöpåverkan och förstörelse ser möjligheter att kunna skapa för alla levande varelser, bättre levnadsbetingelser.
Många av de förslag som kommer från miljöorganisationer tas inte på allvar av företrädare för LRF vare sig på riks- eller lokalplan.
Det här gör att svenska jordbruket kommer i ett allt sämre läge. Skall man ha framgång är det konsumenternas vilja som man måste vara lyhörd för.
Naturskyddsföreningen (NF) är Sveriges största ideella folkrörelse med ca 225 000 medlemmar. Alltså betydligt större än LRF, att systematiskt klanka ner på alla förslag och synpunkter som kommer från NF har tydligen blivit en trend. Istället så borde lantbruksnäringen vara mera lyhörd för de förslag som kommer från NF. Ekologiska livsmedel har vunnit ett mycket stort intresse hos konsumenterna, det visar alla siffror från dagligvaruhandeln.

LRF och dess media verkar mer samarbetsvilliga med bioteknikföretagen, som tillverkar bekämpningsmedel, än de som skall köpa och konsumera det som lantbruket producerar.
Det borde vara tvärtemot, konsumenterna är väl den viktigaste grupp som lantbruket skall gynna, oavsett om de önskar ekologiskt producerade livsmedel.
Utan konsumenter inget lantbruk.

Vill konsumenterna köpa och konsumera ekologiska livsmedel så borde LRF och deras organisationer uppmuntra lantbrukarna att producera dessa produkter.

Det är lite mera krävande att odla ekologiskt men samtidigt mycket mera spännande och trevligt att se hur den biologiska mångfalden gynnas. Fler insekter både flygande och marklevande som tillsammans med våra fåglar och bin berikar mångfalden för både flora och fauna.