Det är mycket som hänt, sedan vi sist skrev, både nära oss, i Sverige och på det internationella planet.

Internationellt är nog det som är mest omtumlande med en ny president i det land som många av svenskar sett upp till och för många varit den ”amerikanska drömmen”.
En dröm som vi tycker har fått sig en rejäl törn i och med det oväntade utfall som det amerikanska valet fick när Donald Trump valdes till att leda en av världens stormakter.

Inhemskt är det som vanligt ett politiskt käbbel om ditten och datten. Efter många års diskuterande, sju eller åtta år har man hållit på, så enades man till slut om ett dokument som skall kallas ”Livsmedelsstrategi”. En strategi där det allra mesta verkar vara hämtat från 1947. Tala om framsynthet!?
Verkar som politikerna var mera framsynta för sjuttio år sedan än de är idag.

Sedan vi senast skrev ett inlägg här har vi bland annat åter tagit oss ner till vår favoritplats, Barbados.
Det är helt otroligt skönt med sol och värme och framför allt att här kan vi leva utan Tv och radio. Även om vi har dubbla uppsättningar av båda, har vi inte känt behovet att försöka kolla eller lyssna en enda gång.
Vi har tillgång till WiFi och på så vis kan hålla oss informerade i stora drag om vad som händer hemma.

Därmed får vi gott om tid att läsa böcker som vi av någon anledning inte har tid med hemma.
Efter att ha läst ”Oljans pris” av Bengt Nilsson, ”Trädgården jorden, från fångstsamhälle till global kapitalism och därefter”, ”Den stora ätstörningen, maten makten och miljön” av Gunnar Rundgren. Dessutom har vi med stort intresse läst Naomi Kleins ”No logo” och ”Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott”.


Det är ganska omfattande läsning, mer än tvåtusen sidor, men oerhört intressanta.
Det är egentligen en rekapitulation av vad som har skett under vår yrkesverksamma tid om vi bortser från Gunnar Rundgren`s, Trädgården jorden. Den boken gör att man får en bakgrundsbild och förståelse för de konflikter vi ser idag och hur långt tillbaka de har sina rötter.
De övriga böckerna är en beskrivning av vad vi också varit en del av. Kanske inte för att vi medvetet deltagit i det som hänt men ändå spelat med.
När man läser alla dessa böcker och sidor, som inte är påhitt utan alla  refererar till  vetenskapligt belagda  fakta och andra referenser, väcker det tankar hos oss. Hur lurade har och är vi egentligen?
Av vem och varför?

Eftersom vi båda är födda i början av 40-talet när andra världskriget rasade som mest var den stora frågan för många människor i världen och även i Sverige att kunna skaffa mat och andra förnödenheter. Saker som gjorde livet lättare att leva.
Vi är fortfarande många som lever och har minnen och upplevelser från efterkrigstiden och fram till nu.

Visst har inkomsterna och tillgången på konsumtionsvaror ökat enormt. Vi är många som lever gott och som det ser ut har en mycket hög levnadsstandard. Vi kan konsumera snart sagt allt vi vill.

Den här stora konsumtionen som fortfarande ökar stadigt, har dock ett mycket högt pris
eftersom den har varit och är mycket resurskrävande och mycket ojämnt fördelad.
En stor del av planetens naturtillgångar har skövlats och skövlas fortfarande i rasande fart. Den biologiska mångfalden har minskat och många arter har försvunnit. Hotas och håller på att försvinna!

Efter att ha läst alla de ovan nämnda böckerna förstår vi mer och mer varför det ser ut som det gör i Sverige men också globalt. Det är de ekonomiska systemen som är förhärskande i världen som skapar den oreda som existerar och accelererar. Politikerna i de flesta länder har inte kontroll på eller kanske brister i förmåga för att kontrollera hur de stora multinationella företagen jobbar.
Företagen har blivit så stora att deras ekonomi idag, kan vara , mycket större än hela länders. Det gör att många stater är bakbundna och det är företagen som styr politikernas handlanden.
I en del Afrikanska stater spelar de stora oljebolagen en stor roll. Där finns det en mängd olika folk och klaner som strider mot varandra och det är svårt att förstå och få en klar bild av vad som händer. Avsaknaden av stabila demokratier gör att läget i många länder där är oerhört labilt och klanbildningar håller befolkningen i ständig skräck.

Bengt Nilsson som rest i Afrika sedan slutet på 60-talet, till stor del för SVT`s räkning, ger en mycket intressant bild av hur spelet går till när pengar kommer in i bilden. I stater med otydliga politiska strukturer där det från dag till dag kan vara helt olika grupper som för tillfället tar hand om de medel som de internationella oljebolagen investerar En sak verkar dock säker och det är att den absolut största delen av det investerade kapitalet kommer ett fåtal av befolkningen till godo.

Afrika är den kontinent, av alla, som har de största outnyttjade naturtillgångarna på vår planet. Det har gjort att många länder vill vara med och försöka nästla sig in och få del av den kaka som sinar på övriga kontinenter. Ett av de länder som gör de största investeringarna där är Kina.

Gunnar Rundgren ger i sina böcker en mycket detaljerad och intressant inblick i hur utvecklingen av lantbruket varit, i boken ”Från fångstsamhälle till kapitalism och där efter” beskriver han hur mycket av dagens jordbrukspolitiska skeenden ligger djupt rotade långt bak i tiden. Man förstår att Turkiet och det Osmanska riket, även om det var länge sedan det existerade, fortfarande betyder mycket när det gäller jordbruk och handeln med livsmedel.
Likaså att de forna kolonialmakterna fortfarande spelar en stor roll när det gäller jordbrukets utveckling i världen. Återkommer senare till den senaste boken ”Den stora ätstörningen, makten, maten och miljön”.

Efter att ha läst de här tre böckerna av Bengt Nilsson och Gunnar Rundgren och sedan ge sig i kast med Naomi Klein och hennes ”No Logo” och ”Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott”, är det inte svårt att förstå varför det ser ut som det gör i världen. Det är en mycket målmedveten strategi som ligger bakom den här utvecklingen.
Den som såg stora möjligheter i den fria marknadskapitalismen och betecknas som nestor i det här sammanhanget, är Milton Friedman. Man kan väl säga att hans tes var att ”Kriser och katastrofer” banar vägen för frihandel som i sin tur banar vägen för globalisering.
Friedman fick Nobelpris för sina teser. Det är detta vi idag kallar för frihandel och som hyllas av de flesta ekonomer och politiker idag. Friedmans teser är det som ligger bakom det mesta av det som händer i världen idag när det gäller frihandel. Krig och naturkatastrofer är den ”bästa” drivkraften för den här typen av ekonomi, som hyllas av Chicagoskolans ideologi. Friedman såg sin rörelse som ett försök att befria marknaden från staten.

Krig bryter ner gällande maktstrukturer, skola, sjukvård, mm. Allt privatiseras, se hur man gjorde i Iraq efter att USA ansåg sig ha ”vunnit” kriget. Iraq var det land som i Mellanöstern hade den bäst fungerande samhällsbyggnaden. En stenhård diktatur men med bra sjukvård med välutbildade läkare och övrig personal, ett väl fungerande skolsystem även på universitetsnivå. Efter att USA såg sig som segrare avskedades alla statligt anställda. Till och med alla i Iraqiska armén avskedades och de anställda fick ta hem vapen och annan utrustning. Tala om att duka ett bord för terrorister, IS.
Iraq är bara ett exempel där det har skett. Liknande saker har skett i Argentina på 1970-talet, Chile när Allende krossades, i Malaysia och i Indonesien och i samband med kommunismens fall i Polen och när Sovjetunionen kollapsade. I mindre format när orkanen Catharina drabbade New Orleans.
Allt det här som hänt anses vara ”motor” och drivande i den ekonomi som är förhärskande på vår planet idag.
Ett citat från boken Chockdoktrinen:” Anhängarna av chockdoktrinen är övertygade om att bara en stor kris – en översvämning, ett krig, en terroristattack – kan ge dem ett stort oskrivet blad som de kan börja arbeta med. Det är i dessa ögonblick, när vi fortfarande är uppgivna av chocken och uppryckta från våra hem, som dessa verklighetskonstnärer kan skrida till verket och påbörja sitt arbete med att omforma världen”, slut citat.
I alla länder där detta skett har det vuxit fram en mäktig härskande allians av ett fåtal storföretag och en klass av i allmänhet välbemedlade politiker, även om gränserna mellan de två grupperna varit suddiga och ständigt skiftande. Det här är bara en liten krusning av vad som finns att hämta ur Naomi Kleins ”Chockdoktrinen”.

”No Logo” beskriver mer hur de stora multinationella företagen bygger sina varumärken. Starka varumärken kan hänsynslöst ta över allt. Alltifrån försäljning i cafeterior på skolor och universitet i många länder, till hur man på ett hänsynslöst sätt behandlar de som tillverkar deras produkter. Mycket av tillverkningen sker under slavliknande förhållanden och av barnarbetare.
De säger sig ha uppförandekoder men de är sällan översatta till det språk som talas i landet där tillverkningen sker. Dessutom har företagen ibland en ”större” ekonomi än landet där de har sin tillverkning och på så sätt kan de agera efter eget tycke.

Globalisering?
I vår värld såg vi ,eller trodde oss se, att den skulle föra människor närmare varandra över gränserna och att många skulle få nytta av det. Fler skulle få ett bättre liv. I viss mån har det kanske skett men den mänskliga girigheten tycks fortfarande starkare än solidaritetstanken.

Globalisering med en fri marknadsekonomi gynnar och göder redan stora och rika multinationella företag. Företag som idag har en starkare ekonomi än många stater. Värst är det i stater där de stora multinationella företagen har största delen av sin tillverkning och där det verkligen behövs en social upprustning/utveckling. I stället hålls utvecklingen för arbetarklassen tillbaka på ett cyniskt sätt.
Allt detta för att vi, i iländerna, skall ha tillgång till och skall kunna köpa en massa saker och prylar av många olika slag, saker vi egentligen inte behöver utan skulle klara oss utan.

Det här sker hela tiden, där människorna har det som svårast och är som fattigast. Företagen tar över industrier och flyttar tillverkningen till dessa låglöneländer för att öka lönsamheten. Börjar de anställda i de länder där de verkar ställa för stora krav flyttar de sin tillverkning till en annan region där de kan pressa de anställda för att vinsterna skall tillfredsställa den så kallade marknaden, börsen.

Därför har tillverkningen av textilier, bilar och mängder av tekniska komponenter flyttats till låglöneländer i framförallt Asien, (Kina, Malaysia, Indonesien m.fl.)
De stora globala företagen kan pressa regeringarna där och sysselsätta hundratusentals, framförallt unga kvinnor under slavliknande avtal. I värsta fall är det snudd på lika illa som när vi för några hundra år sedan transporterade slavar från Afrika till olika länder. Enda skillnaden är att vi idag borde ha en bättre förståelse i hur vi skall behandla våra medmänniskor.

De stora klyftor som finns i samhället idag kommer aldrig att minska så länge den här ordningen är förhärskande.
Företagen har mycket skickliga jurister som ser till att de inte betalar den skatt som måste komma hela samhället till del. Det är i stället medelklassen och låginkomsttagarna som inte har möjligt att skatteplanera som skall se till att hålla viktiga samhällsfunktioner igång. Skola, vård, omsorg om äldre, rättsväsende, kommunikationer, vägnät, mm.

Skall samhället fungera måste alla vara med och betala sin beskärda del om vi skall ha en fungerande ekonomi värd namnet. Sedan kan systemen se olika ut i olika länder och olika delar av världen.

När vi kom till Barbados första gången för trettio år sedan slogs vi av den intensiva odlingen av sockerrör här. Hela ön var som ett hav av sockerrör. Gunnar Rundgren har i sin bok ”Den stora ätstörningen” beskrivit hur mycket den här lilla ön och Karibien, bidragit till Stor Brittanninens snabba ekonomiska utveckling och energiförsörjning genom sin odling av rörsocker.
Idag återstår bara 10 % av den odlingen. Det här beror till stor del på att sockerbetsodlingen inom EU, har varit kraftigt subventionerad, det har gjort sockerrörsodlingen olönsam här.
Det har fått till följd att den mest bördiga åkermarken här idag har tagits ur bruk och bebyggts. Övriga mindre lönsamma åkermarker förbuskas i snabb takt.
Nu har man här en blomstrande turism att överleva på men den dagen den sinar kommer det att bli problem.

Vad har det här med Livsmedelsstrategin att göra undrar ni säkert? Ja vi vet att det kanske kan verka långsökt.
I Sverige har vi under flera år sett hur olika sektorer inom lantbruket pressats av låga priser på det som lantbruket producerar. Det har gällt både för gris- och nötköttsproduktionen, även spannmålsodlingen är i dag helt en del av världsmarknaden. Framförallt är det mjölkproducenterna som fått gå igenom en av de värsta kriserna på länge. Många har tvingats sluta på grund av dålig lönsamhet.
På 1950-talet fanns mer än 250 000 mjölkgårdar i landet. Naturligtvis är det mer än världsmarknaden som gjort att det bara finns 3739 st. kvar i landet, december 2016. En stark teknikutveckling och från samhällets sida en strävan mot en rationalisering. Det fanns under regleringstiden, den tid då riksdagen bestämde ersättning till bönderna, krav på att varje bondes höjda ersättning skulle ske genom att bonden gjorde en rationaliseringsvinst årligen på tre procentenheter. Här är det bara är 10 % av sockerrörsodlingen som återstår.
Det går dock inte att bortse från att det här är ett pris som vi får betala på grund av globaliseringen och den marknadsekonomi som råder. Det finns många fler exempel att läsa om i Gunnar Rundgrens bok, ”Den stora ätstörningen”.

Idag har maten och även en del andra tjänster blivit så dyra att statsmakterna måste ge bidrag för att hålla uppe konsumtionen. Antingen EU stöd till producenten, när det gäller maten. Eller som vi har det i Sverige, rotavdrag, för att löneläget blivit så högt att vi inte har råd att underhålla våra bostäder, när byggnadsarbetarna blivit för dyra att anlita för vanliga löntagare. RUT- avdrag för att vi inte har råd att betala att betala det en lokalvårdare kostar för att klara sina utgifter.

En ny rapport från FN visar att ”Kapitalismen är det största hotet mot Världens befolkning”.
Den bekräftar den utveckling som alla författarna har snuddat vid och relaterat till i de böcker vi läst.

Hur det här skall gå att ändra på kan vi fundera över. När vi var unga var påbudet att vi skulle spara pengar för att ha en ekonomisk säkerhet i framtiden. Idag skall vi tvärtom låna pengar för att kanske investera i något som kan ses som en framtida investering och kanske ge ränta på insatt kapital.

Hela den här situationen som råder i världen är en väldigt bra grogrund för olika terrorgrupper.

Vi tror inte att det inom överskådlig tid kommer att ske någon större förändring av det här utan den instabilitet som råder kommer fortsätta. Samhället och lantbruket kommer att få leva med under överskådlig tid. Den här utvecklingen som varit och fortfarande är gör att i alla fall vi känner oss väldigt desillusionerade. Speciellt eftersom vi som sagt trott på och varit medspelare till utvecklingen.

Tack för att ni orkat läsa !