Vet programledaren Anders Lundin ens vad en kulturstubbe är? Frågar Lena Ek efter programmet Mitt i Naturen 2016-12-01.

Programmet handlade om utrotnings hotade arter i Borneos regnskogar och i Sveriges skogar. Orangutangen bl.a. , på grund av palmoljeodling. I Svenskt modernt skogsbruk där bland andra kungsörnen har svårt att hitta boplatser då gamla kraftiga träd försvinner.

För skogsfolket i Sverige är dessa fakta svåra att ta. Lena Ek har skrivit en debattartikel med många ”likes” från skogs och markägare.

Min reflektion efter denna debattartikel/opinion i SVT nyheter handlar inte om att kritisera Lena Ek utan fenomenet att skjuta pianisten när inte melodin faller i smaken!

Detta är en metod som är vanlig i de gröna näringarna! Låt mig förklara hur jag menar.

I över femtio år har jag levt och verkat på landsbygden. Började med att gifta mig med en blivande bonde, köpte två får som var början till fårbesättning med hundratalet modertackor. Vi försökte leva på ull, kött och skinn från dessa. Det gick så där, tiden var mitten på sextiotalet, så livsstilskraven var inte höga. Ingen bil men egen fast telefon och tvättmaskin! Början på sjuttiotalet byggde vi ladugård och köpte mjölkkor. I det livet ingår också att man tillhör och är delägare i många föreningar, alltifrån mejeri till slakteri- och semin förening, Skogsägarförening och LRF.

Många gånger har lantbrukarna sagt:” Dom” borde betala bättre till oss som jobbar så mycket! ”Dom” är i detta fall alla, från tidigare statligt reglerade mjölkpriser till numera handelskedjor och konsumenter. Om ”dom” inte ens vet vad en kulturstubbe är hur kan man tro att ”nån” vill betala extra för det? Följdfrågor, varför vet ”dom” inte vad en kulturstubbe är?” Vem” har inte talat om det? ”Vem” skulle ha talat om det?

I mitt mycket tidigare liv som format mig, och som formar de flesta, började i staden. Min mormor och morfar bodde i Stockholm, där jag och min syster också är födda. Vår farmor och farfar bodde i Stråssa, en liten gruvort i Bergslagen. I Arboga och Kopparberg växte vi upp och gick i skolan. Vi sjöng mycket min syster och jag, pappa spelade gitarr. En låt gick så här: ” Jag är torpare jag och jag har det så bra, jag ligger på soffa för så ska det va, å gräset de växer och rågen den gror o mor ho mal kaffe o grisen blir stor”! Det var en mycket populär låt, som jag i dag tycker är sådär, med tanke på min utökade kunskap om lantbruket. Gunde Johansson hette sångaren och författaren. Han tillhör mina favoriter även i dag men med andra låtar!

Min kontakt med lantbruk var som synes, inte så stor och i den jag hade, ingick inte mycket kunskap om bondelivet! Efter realexamen skulle jag gå vidare i yrkesutbildning. Skulle du som kvinna då, söka till lärar- eller sjuksköterskeskola måste du ha ”huslig utbildning” först. Jag sökte till Snöå Lanthushållsskola. I den utbildningen ingick ladugårdsskötsel! Med respekt lärde dom mig skillnad på hö och halm vilket jag klart talade om att jag inte visste!

Vad har nu detta med Lena Ek att göra? Jo efter den lektionen i ladugården har jag förstått att du inte kan förvänta dig, som skogs- lantbrukare eller i och för sig, vilket yrke som helst, att alla ska veta vad du gör om du inte talar om det!
Man kan inte komma i efterhand och klaga på andra! Visst är det svårt att i media bruset få ut positiva budskap. Lär av dom som kan och som får flyt, stå inte och gnäll i ett hörn och framförallt skjut inte pianisten!

Upphör musiken blir det alldeles tyst och det vill vi väl inte?

Kulturstubbe, den som kallas högstubbe, lämnas vid slutavverkning tillsammans med några träd. Ett avsågat träd några meter högt, så mycket kultur vet jag inte om det finns i det, ingen död ved i alla fall.

Ser fram emot argument varför vi tycker att Orangutangen ska få leva men exempelvis Kungsörnen inte ska ges samma möjlighet. Har vi sämre ekonomi här än på Borneo?

För det handlar givetvis om pengar och ekosystemtjänster är inte prissatta!