Vi som skriver på den här bloggen är Gunilla och AndersMunters och är boende i Dala-Järna i västra Dalarna.
Vi träffades 1959 och gifte oss 1962.
Sedan början på sjuttiotalet då vi började som heltidsbönder har vi ocksåarbetat tillsammans med mjölkproduktion tills 2012 då vi med ålderns rättslutade.
Gården såldes till en belgisk familj som fortsätter med produktion avKravmjölk.

Gunilla, Född i Stockholm och uppväxt i Bergslagen, komtill Dala-Järna för att gå på Snöå Lanthushållsskola, efter den utbildningenarbetade jag huvudsakligen som vårdbiträde på ålderdomshemmet i Dala–Järna ochskinnsömmerska.
Jag är en av de kvinnor som tidigt engagerade mig i lantbruketsföreningsrörelse, redan på sjuttiotalet, vilket inte var vanligt då. Styrelseledamoti Gävle Dala Lantmän. Ordf. i LRFs lokalavdelning, där många motioner ommiljöarbete och marknadsfrågor kommit ifrån, till LRF riksförbunds stämma.    

Anders, Innan vi började som heltids bönder hade vifårskötsel och lite köttdjursproduktion på min föräldragård där jag också växteupp tillsammans med mina föräldrar och sju syskon.
På gården bodde också mina farföräldrar fram till sin död i mitten och densenare hälften av 40-talet.
På gården fanns 7–10 kor samt 3–5 hästar.
Ett typiskt småjordbruk som var vanligt i våra trakter på den tiden.
Efter militärtjänstgöringen var jag en period som FN-soldat i Gaza 1960 – 61.Efter det arbetade jag med byggnadsarbete fram till att vi blev heltidsbönder.

Vi har alltså ett ganskalångt perspektiv på hur lantbruket och lantbruksrörelsen utvecklats eller inteutvecklats i Sverige.
Eftersom Anders drabbades av cancer, mantelcellslymfom, en form av leukemi,kommer vi osökt in på sådana frågor också. Förutom de erfarenheter vi fåttgenom vårt arbete dels som konventionella men även som Ekologiska Kravbönder.
Vi har dessutom varit engagerade i Naturskyddföreningen sedan mitten pååttiotalet